komochtaoss

Jaha, du kunde ju tänkt på dettan innan du sade något, det var ju ändå rätt uppenbart... Då slår mig tanken: jag kunde ju förberett mig på att ta smällen... Mhm, så nu gäller bara att hålla god min och låtsas som att allt är "okej" fast jag brast inom mig. En längtan som är dömd. Shit, jag är ju störd.

// jävla Dumhuvud

Upp till bevis... Kan inte du bara hålla käften? Ibland undrar man vem som har lärt dig att tala för det var jävligt onödigt. Du kommer aldrig med stöttande och värmande ord. Kan inte du svara på varför jag känner mig så jävla ensam? Du verkar finnas där för dina andra men mig tar du förgivet. Tänk alla nätter, alla dagar, när jag fanns där för dig. När jag behöver dig som mest är du här som minst. Den som känner mig vet att jag sällan ber om hjälp, jag påstår att ALLA ANDRA är med värda än vad jag är och alltså behövs jag inte. Jag är bara en belastning.

Behövde bara skriva av mig lite. Det spelar ingen roll om ingen annan förstår det än jag eftersom det bara är jag som behöver förstå det...Jag kan ju inte kräva en sådan grej av en annan medmänniska, eller?



// Jävla Dumhuvud