Vill inte.
Varför ska man vara sjuk? Vad ska det vara bra för? Jag har knappt rört på mig på hela dagen. vaknade vid 10 men somnade om igen till 20 i 2. Sen har jag legat i soffan och tittat på tv, spelat på telen och suttit vid datan. Eller inte gjort något alls. Gick nyss upp för att ta mig en tablett lite vatten och en klementin. Hela jag bara skakar och blir helt anfådd - på ett par meter! Känns bra... Åh vill bara bli frisk nu.
Sen vill jag bara bli sams med mamma igen. Det är så jobbigt att bråka. Vi har inte pratat på hela dagen. Inte ens varit i samma rum, verkligen hållt oss ifrån varann. Jätte jobbigt. Och igår bråkade vi hela tiden. Tjafs på tjafs. :( Eller bara till att ignorera varann.... Jag är ju tydligen bara en stor egoistisk kostnad. Det är vad jag är. så kul att höra!
Det har funnits långa perioder av mitt liv jag verligen har gråtit mig till söms varje kväll. Men så har det inte varit det senaste. Men igår då gick alla tårar inte att stoppa...
Ibland önskar jag bara att alla kunde se det man skrev, det man tänke och sa. Ingen kan missa det. Men så är det inte. Jag är verkligen jätte dålig på att säga vad jag tycker, hur jag känner. Om jag gillar eller uppskattar något. det har jag alltid varit, och kommer säkert alltid att vara. Men borde inte den man spenderat mest tid tillsammans med i sitt liv ha lärt sig det efter allt... det verkar inte så. För igår fick man höra det igen. Hur man inte uppskattade något, att man inte ens kunde ha ett leende på läpparna, att man inte gjorde något osv. det konstiga är att jag går till skolan trots att jag hatar den, för att man måste men också för att det finns folk där som jag trivs med. Men så fort man träffar mamma blir man på dpligt humör. Jag vet inte hur det kommer sig, men känns inte som att allt behöver bero på mig. Faktiskt inte. Jagönskar bara att jag och min mor kan hålla sams någon gång... Att hon kan sluta thata på mig för insta lilla småsak. För just nu beter hon sig bara som A.A. Det är INGET bra direkt. Till och med Magnus tycker hon håller på för mycket. vill hon vekligen behålla honom - för att han är en bra kille s borde hon skrpa till sig innan det är för sent.
Men som hon med sa igår, att jag inte ens kan vara glad för hennes skull nu med Magnus och det, men det ÄR jag. Det ÄR jag verkligen. Men visst jag kanske inte går runt och säger det så hon hör det hela tiden. Men om hon nu känner mig så borde hon veta vid det här laget att jag faktiskt skulle säga till om det var något ang. hon som inte var bra. Annars är ju allt bra. Hon ska inte ta förhastade slutsatser. ÅH.
Jag orkar inte höra massa mer skit. Jag vet inte vad jag ska göra... Och nu är mamma och mormor ovänner. Vilket går ut över mig... Vad gör man. Känner ju inte heller att jag vill åka till Thailand som ovänner.
Det bästa är ialla fall att Emmie går till MIG och inte till mamma när vi har bråkat.... <3
Och Sissel, förlåt en än gång för vad jag sa igår! Jag är verligen ledsen och förstår att du blev sårad. Förlåt! <3 Allt annat jag sa om mig, menade jag. Så känns det. Känner mig så dum för allt... <3
Jag måste verkligen vara egoistisk. Verkligen!! :(
Aja.
//Jävla Idiot
Sen vill jag bara bli sams med mamma igen. Det är så jobbigt att bråka. Vi har inte pratat på hela dagen. Inte ens varit i samma rum, verkligen hållt oss ifrån varann. Jätte jobbigt. Och igår bråkade vi hela tiden. Tjafs på tjafs. :( Eller bara till att ignorera varann.... Jag är ju tydligen bara en stor egoistisk kostnad. Det är vad jag är. så kul att höra!
Det har funnits långa perioder av mitt liv jag verligen har gråtit mig till söms varje kväll. Men så har det inte varit det senaste. Men igår då gick alla tårar inte att stoppa...
Ibland önskar jag bara att alla kunde se det man skrev, det man tänke och sa. Ingen kan missa det. Men så är det inte. Jag är verkligen jätte dålig på att säga vad jag tycker, hur jag känner. Om jag gillar eller uppskattar något. det har jag alltid varit, och kommer säkert alltid att vara. Men borde inte den man spenderat mest tid tillsammans med i sitt liv ha lärt sig det efter allt... det verkar inte så. För igår fick man höra det igen. Hur man inte uppskattade något, att man inte ens kunde ha ett leende på läpparna, att man inte gjorde något osv. det konstiga är att jag går till skolan trots att jag hatar den, för att man måste men också för att det finns folk där som jag trivs med. Men så fort man träffar mamma blir man på dpligt humör. Jag vet inte hur det kommer sig, men känns inte som att allt behöver bero på mig. Faktiskt inte. Jagönskar bara att jag och min mor kan hålla sams någon gång... Att hon kan sluta thata på mig för insta lilla småsak. För just nu beter hon sig bara som A.A. Det är INGET bra direkt. Till och med Magnus tycker hon håller på för mycket. vill hon vekligen behålla honom - för att han är en bra kille s borde hon skrpa till sig innan det är för sent.
Men som hon med sa igår, att jag inte ens kan vara glad för hennes skull nu med Magnus och det, men det ÄR jag. Det ÄR jag verkligen. Men visst jag kanske inte går runt och säger det så hon hör det hela tiden. Men om hon nu känner mig så borde hon veta vid det här laget att jag faktiskt skulle säga till om det var något ang. hon som inte var bra. Annars är ju allt bra. Hon ska inte ta förhastade slutsatser. ÅH.
Jag orkar inte höra massa mer skit. Jag vet inte vad jag ska göra... Och nu är mamma och mormor ovänner. Vilket går ut över mig... Vad gör man. Känner ju inte heller att jag vill åka till Thailand som ovänner.
Det bästa är ialla fall att Emmie går till MIG och inte till mamma när vi har bråkat.... <3
Och Sissel, förlåt en än gång för vad jag sa igår! Jag är verligen ledsen och förstår att du blev sårad. Förlåt! <3 Allt annat jag sa om mig, menade jag. Så känns det. Känner mig så dum för allt... <3
Jag måste verkligen vara egoistisk. Verkligen!! :(
Aja.
//Jävla Idiot
Kommentarer
Trackback
